De önskar mig trevlig helg.

Jag tvingade mig till att åka hemifrån.

Bara för att jag borde se nåt annat.

Nåt annat än min mörka sorg.

Men den blev ännu mer påtaglig.

Omgiven av alla människor

som planerar sina inköp.

Strosar.

Drömmer.

Skrattar.

Jag brukar också vara sån.

Undrar om det syntes?

Vad som hänt oss?

Förmodligen inte. Ingen tittade konstigt.

Alla andra var fast i sitt.

Ingen såg den mörka dimma som omsluter mig.

Den ansträngning det krävs att ens lyfta benen.

Ingen ser. Och de önskar mig trevlig helg.

Kommer jag nånsin ha en trevlig helg igen?