Utan dina andetag

”Jag kan inte ens gå

Utan din luft i mina lungor

Jag kan inte ens stå

När du inte ser på

Och färglös som en tår blir jag

Utan dina andetag

Jag kan inte ens gå

Utan din luft i mina lungor

Jag kan inte ens stå

Om du inte ser på

Och genomskinlig grå

Vad vore jag

Utan dina andetag”

Jag köpte tavlor till din bonuspappa.

Det var citat från den låten.

”Vad vore jag – utan dina andetag”

stod det på dem.

Dina ord när du såg dem

de hjälper mig nu

stärker mig.

”Du vore ju fortfarande dig själv” sa du.

Du var alltid så klok på det sättet.

Vi skrattade.

”Äsch Hampus! Det är ju sån där kärleksdravel” sa jag.

Du vet Hampus, det där kärleksdravlet.

Det gör att jag saknar dig nu.

Och jag känner sådär.

Vad är jag utan dina andetag?

Men jag hör dig säga

att jag ju fortfarande är mig själv.

Det känns lite bättre.

Tänk Hampus, var du än är

så fortsätter du vara min superhjälte.