”Annars kissa ja på mä!”

Hampus hade det mest ljuvliga skratt.

Hela livet.

Men kanske framförallt påtagligt

när han var liten.

Ett hjärtligt skratt som åtminstone jag aldrig hört.

Jag brukar älska att kittla honom.

Bara för att få höra det där skrattet.

Jag spelade in dig en gång.

Inspelningen finns inte kvar.

Men jag hör dig.

”Mamma… mamma… mamma, sluta,

annars kissa ja på mä!”

Amiras skratt liknar ditt.

Hon är så lik dig på många sätt.

Du gjorde människor glada.

Du hade kvar det där skrattet även som stor.

Du skrattade med hjärtat.