Jag tror jag dör.

Herregud.

Värsta dagen hittills.

Att andas gör ont.

Fysiskt.

Minnen plågar mig.

Maryam är med mig.

Min enda räddare.

Illamående.

Ler. Skrattar.

Men tvingar fram det.

Måste.

Skakar.

Går till ditt rum.

Ser dig ligga där.

Död.

Mattan.

Där vi försökte rädda dig.

Sån smärta.

Idag

vill jag inte leva kvar.

Det gör för ont.

Men kanske.

Kanske imorgon vill jag.

Kanske om en tid

så kan jag skratta

och känna mina döttrars skratt.

Leka med dem

utan att få panik.

Så jag stannar.

Men det gör ont.