Att leva med sitt misslyckande

Som förälder är man alltid rädd.

Rädd att nånting ska hända ens barn.

Det snabba påslag av panik

om de tex verkar sätta i halsen.

Den känslan är fruktansvärd.

Som förälder vill man ju skydda sitt barn.

På alla sätt.

Det påslaget av panik är tusenfalt värre.

Nu.

Efter den kvällen.

Ett blåmärke ger flashbacks.

Maryam som sätter mjölk i halsen.

Och får svårt att få luft.

Så normal sak.

Men rädslan..

Paniken från den kvällen.

Vetskapen att jag som förälder

redan brustit.

Misslyckats med mitt allra viktigaste

Att skydda mitt barn.

Att leva med den rädslan.

För att nåt ska hända

de två barn som finns kvar.

Kunna besegra paniken.

Våga släppa taget.