Ilska, stress och begravning

Min krånglande mage är tillbaka.

Stressen inför begravningen…

Ilskan.

Den kommer också då.

För små saker.

”Hampus finns i ditt hjärta”.

Det säger många som tröst.

Som att det skulle hjälpa mig?

Han fanns där när han levde.

I mitt hjärta alltså.

Och på bilder.

Men nu är han borta.

Det är skillnaden.

Allt det där andra är samma.

Men hans kramar får jag inte mer.

Hans utveckling får jag inte följa.

Hans leende.

Till och med hans tonårs-utbrott.

Vi är påväg tillbaka.

Hem.

Det känns bra ändå.

Hem med alla nya saker.

Fylla på och göra fint.

Är glad att familjen ska samlas.

Att Hampus ska hedras.

Han förtjänar det.

Men jisses.

Jag får magkatarr bara av tanken.