Det är morgon.
Sen tiden ställdes om
har flickorna börjat sova länge.
Åtminstone mycket längre än jag kan göra.
Nån som kunde sova
det var verkligen Hampus.
På helgerna brukade vi väcka honom.
”Godmorgon Hampus, vi ska äta lunch!
Vill du ha?”
Om en vecka fyller Hampus år.
Jag börjar få ont i magen.
För att han inte lever.
Förstås.
Oerhört nervös över alla känslor.
Och för att jag inte kan besöka graven.
Lägga presenter.
Fylla med ljus.
Blommor.
Allt han förtjänar på sin dag.
Jag är här.
I Spanien.
Såhär på morgonen fick jag en idé.
Kan vi fira Hampus tillsammans?
Och samla bilderna nånstans?
Det vore fint.
Stora som små firanden.
Min syster skrev ett sms
att hon vill hämta hem Hampus.
Och min kropp skriker samma.
Att det är dags att stänga av mardrömmen.
Har oftast bara tankebilden på det.
Att jag ska springa in i hans famn
när han kommer.
Och gråta floder.
Men han kommer inte.
Och vi får fira hans födelsedag på annat sätt.
Kan ni hjälpa mig?
Har nån förslag?
Kan ni gå till hans gravsten?
Eller tända ljus hemma?
Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Får fullständig panik över födelsedagen.
Älskade syster! Det vill jag! Han ska firas! ❤️ sen när ni kommer hem kan vi väl fira. Ungefär som vi brukade göra. ❤️
GillaGilla