Jag skakar.
Bokstavligen.
Det känns som att hela mitt inre darrar.
Och luftstrupen kramas samman.
Jag mår illa.
Saknaden är så stark.
Den tar över helt.
Går över till annat.
Också.
Jag saknar Hampus.
Saknar Ihsan.
Saknar till och med flickorna.
Fastän de sover här.
Bara i ett annat rum.
Det gör för ont.
Känns som jag går i tusen bitar.
För jag hör dem skramla.
-”Hampus!!!”
