Med ett hjärta av guld.

På bilden ser ni en present.

Den är så vacker.

En exakt avbild av Hampus.

Pojken med ett hjärta av guld.

Ni är så många som skriver.

Det är så fint.

Om allt varit annorlunda

så hade jag varit glad.

Vänner.

Bekanta.

Vänners vänner.

Vänners bekanta.

Ibland helt okända.

Nu är jag inte det.

Jag ser texten.

Jag tar den till mig.

Oftast orkar jag bara inte.

Jag stirrar på den.

Glor.

Som om jag inte alls ser den.

Och så stängs den.

Utan svar.

I en vanlig situation hade jag varit orolig

för att jag skulle såra någon.

Genom att inte svara.

Kanske kommer jag känna så sen.

Att jag borde ha gjort.

Tänker att jag ska läsa det igen sen.

När jag har mer kraft.

Det är bara det att

det har jag aldrig.