Ett tag ville jag verkligen tatuera mig.
Det här var flera år sedan.
När det bara var jag och han.
Jag vände och vred
på alla möjliga motiv.
Till slut kom jag fram till det bästa.
Inte i detalj.
Men åtminstone att
det skulle vara nåt för Hampus.
Jag berättade det för honom.
Tänkte väl ändå att
han skulle tycka jag var frän.
Fast frän fick jag inte säga.
Det var för gamla töntar.
Men cool.
Vi satt i bilen utanför Coop.
Jag var uppspelt.
Hampus svarade:
”Nej mamma, gör det inte.
Tänk om du ångrar dig”
Men det skulle jag såklart inte.
Aldrig när det handlade om honom.
Kramade om honom och sa det.
Men det blev ingen tatuering ändå.
Fast nu skulle jag vilja det.
Mer än nånsin.
Känner mig som besatt ibland.
Besatt av att hålla honom levande…
❤️
GillaGilla