”Vi har det bra”

Det blir konstigt.

Jättekonstigt.

När folk som jag inte känner

frågar hur det är.

Och jag inte vet om de vet.

Det kom en sån kvinna idag.

”Jo, det är bra.”

Det känns alldeles fel att säga.

Fast det är ju så vi gör.

”Jo, alltså min son har dött”.

Det säger man ju inte

när en helt obekant frågar.

Eller gör man det?

Tack och lov tog hon kommandot.

-”Det blir en dag i sänder, eller hur?”

Men tillvaron är nog rätt bra.

Förutom allt det där svarta.

Och förutom att vi saknar sambo/pappa.

Barnen mår bra.

Amira sprudlar.

Och charmar alla.

Framförallt grannen

som alltid ger henne glass.

Maryam växer så det knakar.

Förutom tredagarsfebern som slog till.

Har börjat sitta ganska bra utan stöd.

Och fått en tand!