Ord att hålla i handen.

Jag fick ett mail igår.

På natten kom det fram.

Jag låg vaken och tänkte.

Det var från en okänd kvinna.

Vars öde binder oss samman.

Hennes son hade gått bort.

Hennes också.

Hon hade fått tips av sin kurator

att läsa min blogg.

Jag blev så glad.

Inte för att hon delar mitt öde.

Det önskar jag ingen.

Men just för att kuratorn hade tipsat.

Om min blogg.

Precis sådär som jag vill.

Att mina ord kan finnas där för någon

som behöver dem att hålla i handen.

Det var fint.