Ilska. Och rädsla. Och string.

Igår träffade jag en tjej

som förlorade sin mamma för ett tag sedan.

Hon bekräftade min ilska.

Att hon också känt så.

Det var befriande på nåt sätt.

Ilska är en sån där känsla som kan bli fel.

Hon sa att hon i princip hatade alla.

Och jag kan också känna så.

Ibland.

Idag var sista fredagen före helg

och före jag börjar jobba.

Jag följde Amira till förskolan.

Vi fick utökad tid där.

När allt det här hände.

Sen åkte vi ju iväg.

Men det kändes ändå bra.

Så instinktivt förskolechefen reagerade.

Det kändes bra med uppbackning.

Amira är otrygg nu.

Där.

Idag var hon rädd sa hon

innan hon skulle lämnas.

Stark liten flicka

som så tydligt kunde berätta sin känsla.

Världens bästa förskola

men det var ju förstås längesen

hon var där.

Ihsan har varit iväg på AW ikväll.

Första gången sen vi kom hem.

Själv har jag bakat kladdkaka med barnen.

Diskat.

Tvättat kläder.

Skruvat upp stringhyllan;

min vinst från Mio.

Skruvat upp blomlådor.

Fixat och donat och plockat.

Men jag kan inte undvika gråten i halsen.