”Det var det som var planerat”

Texten nedan

handlar om att få barn med funktionsnedsättning.

För mig får den en annan innebörd.

Den där resan som inte blev som tänkt.

Att vänta barn

är som att planera en sagolik semesterresa

till Italien.

Du köper guide-böcker

och gör upp underbara planer

Colosseum,

Michelangelo,

gondolerna i Venedig.

Du lär dig

några användbara fraser på italienska.

Allt är mycket spännande.

Efter några månader av spänd förväntan

är det äntligen dags.

Du packar dina väskor

och så far du iväg.

Flera timmar senare landar planet.

Flygvärdinnan kommer in och säger:

”Välkommen till Holland”

”Holland”!?!, ropar du.

”Vad menar ni med Holland?

Jag har beställt en resa till Italien!

Det är dit jag ska,

i hela mitt liv har jag drömt om

att komma till Italien.”

Men flygresan har ändrats,

de har landat i Holland

och där måste du vara kvar.

Allt är annorlunda.

Så du måste gå ut

och köpa nya guide-böcker,

och lära dig ett nytt språk.

Och du kommer att möta helt nya människor

som du aldrig skulle ha mött annars.

Det är en annorlunda plats.

Tempot är långsammare

än i Italien och det är inte så tjusigt.

Men när du har varit där ett tag

och återhämtat dig

så ser du dig omkring.

Du börjar lägga märke till

att Holland har väderkvarnar

och att Holland

har tulpaner.

Men alla du känner

är upptagna med att resa till och från Italien.

Och de talar vitt och brett

om hur underbart de hade det där.

Och resten av ditt liv

kommer du att säga:

”Ja, det var dit jag skulle ha rest.

Det var det jag hade planerat”

Och den smärtan

kommer aldrig, aldrig någonsin att
försvinna.