Till dig min älskade Hampus ❤️

Hej Hampus!

När familjen delat på sig

och de andra åkt hem igen

satte jag mig i soffan och tittade upp

mot den tecknade bilden av dig.

Den som i detalj visar ditt utseende

till och med fångar dina torra läppar.

Har du sett den?

Den där du fått dina änglavingar.

Mina ögon mötte dina

och det högg till i hjärtat

av längtan efter att få prata med dig.

Ett år har gått sedan jag fick en kram.

Sedan vi bytte ett ord.

Sedan du lade ditt huvud mot min axel.

Mina tankar gick

mot hur din framtid hade sett ut.

Hur skulle du ha sett ut?

Vad skulle du ha gjort med ditt tjocka hår?

Det som alla älskade

men som var så svårt att stajla.

Skulle du ha vuxit mer?

Blivit lång som dina farbröder?

Eller var du en sån som växte klart tidigt?

Förstår du hur ditt liv

-och din död-

har oåterkalleligt format oss?

Ibland dyker dina kläder upp i tvätten

eftersom jag brukar ha dem ibland.

Ja, Ihsan också.

För ett ögonblick går tanken

mot att gå med tvätten till ditt rum

se dig sitta där i sängen spelandes

se dig le mot mig

och prata litegrann.

Skulle jag ha frågat hur det går?

Fått höra en förklaring

som jag inte förstått ett ord av?

Men när jag går in i ditt rum

Som nu är Amiras

finns där bara minnen.

Verkligheten av din frånvaro

boxar mig i magen

och lämnar mig utan möjlighet att andas.

Jag undrar, vem skulle ha blivit

din första kärlek?

För enligt ett brev du skrev i skolan

Ett brev till dig själv i 9an

så hade du ännu inte blivit kär.

Vem hade blivit din sista kärlek?

Hade du gift dig?

Fått barn?

Vi skulle ha älskat den du valt,

bara för att du älskade henne.

Ibland har jag faktiskt drömt om sånt.

Ditt vuxenliv.

Att jag till exempel

bakar kakor tillsammans med dina små.

Och hur jag skulle

ha låtit dem slicka skedarna

precis som jag gjorde med dig.

Skulle du jobba

med superdatorn som du önskade?

Eller tävla i e-sport?

Nu är det dina små kusiner

som går i dina fotspår

när de ser Pokémon precis som du.

Kanske kommer de också att älska Avatar?

Och lära sig om livets svåra frågor

genom Aangs långa resa?

Jag och hela familjen

minns våra dagar med dig.

Det är ofta tårar

men även många skratt.

Vi minns dina miner

och din fantastiska humor.

Men mest minns jag nog

hur du alltid sa kloka saker

och fick mig att tänka.

Älskling, visste du att jag villigt och glatt

hade dött för din skull?

Men jag tror inte du tillåtit det

till förmån för dina systrar.

Din fantastiska personlighet

gör mig varm och oerhört stolt.

Du har det kanske bra

och jag brukar hoppas

att du nu fått träffa Stan Lee.

Eller att du nu

fått göra resan till Nya Zealand.

Men oftast ändå så hoppas jag

att nån däruppe påminner dig

om hur mycket vi alla älskar dig.

Jag är förevigt tacksam

för äran att ha fått känna dig

att få vara din mamma

och nöjet att få uppfostra dig.

Det hugger fortfarande till i mitt hjärta

av saknad

och desperation

varje gång en tanke

nuddar minnet av dig.

Jag älskar dig för evigt.

Din mamma.