Detta har kommit till min kännedom
och det är av största vikt att det sprids.
Så hjälp mig.
Tack!
Min svåger tränar
ofta på gymmet här bredvid.
Han brukar därför även
spendera endel tid i omklädningsrummen.
På dagtid träffar han endel skolklasser.
Två gånger har han mött samma klass
där en pojke
fått utstå de andras glåpord.
-”Tjockis!”
-”Fetto!”
Första gången hade han inget sagt.
Bara blängt.
Andra gången hörde han det från duschen
och gick dit.
Där stod barnen.
Och en lärare.
Och det är ju här det blir knäppt.
Min svåger ber att få prata med henne.
Läraren alltså.
Och han ifrågasätter varför hon tillåter det.
-”Äh, de är ju bara barn” säger hon.
Resten av samtalet
fortsätter hon bagatellisera
och ifrågasätta hans frustration.
En frustration som visar sig i ilska.
Självklart är de bara barn
men hur blir de vettiga vuxna
om vi vuxna inte vägleder dem?
Hur påverkas den som kallas tjockis
om den vuxne godkänner orden
som hen får höra?
Jag vill tro att det här är ett undantag
men min oro säger att det inte är.
Det här är inte bara lärares uppgift.
Det är allas.
”It takes a village to raise a child”
Låt oss hjälpas åt!
