Vi grillade igår.
Solen lyste
och det var riktigt varmt.
Åtminstone hos oss
på vår altan
dit vinden inte når.
Amira ropar vid middagsbordet.
Plötsligt.
Hon sitter på sina knän
och tittar upp mot himlen.
-”Happy face, evil face!”
Hon tittar uppåt.
Hennes pappa brukar busa så.
Och överdriva ett det glada och det arga.
Så det blir deras roliga grej.
-”Jag busar med Hampus.”
Och så igen:
-”Happy face, evil face!”
-”Hampus är ju min storebror”, säger hon.
Hon tittar på oss
som att hon behöver förklara det.
Jag sörjer så
att Maryam aldrig kommer minnas.
Bara genom våra historier.
Kanske blir det också så för Amira
men hon fick i alla fall en chans.
Livet och sommaren fortsätter.
Renoveringen har påbörjats igen.
Stärka upp garaget
så det orkar ett nytt tak.
Det innebär att jag och barnen
är mycket ensamma.
Det innebär också att jag är helt slut.
Trots sovmorgnar.
Men vi har det bra ändå.
Sommaren är en härlig tid.
Kanske är det också lchf-omställningen
som gör mig trött.
Eftersom jag fuskat så mycket
med kolhydraterna på slutet.
Vi vill gärna umgås med andra barn.
Säg till om ni är lediga 🙂
