”Du är ju fortfarande dig själv”
är något som min son sa till mig.
Det var hans reaktion
när jag köpte tavlor till min sambo där det står
”Vad vore jag utan dina andetag?”
När hans andetag inte längre finns
kämpar jag för att hålla fast vid det budskapet.
Att mitt liv ska fortsätta.
Att jag fortfarande är mig själv.
Hampus var alltid sådär.
Klok.
Omtänksam.
Jag-stark.
En sån som alltid gav av sitt hjärta.
Och han gjorde det.
Ända tills en dag
då det slutade slå.
